Den viskande dödskallen

Antal sidor: 262

Författare: Jonathan Stroud

Originaltitel: The whispering skull

Serie: Lockwood & co. #2

Huvudkaraktärer: Lucy Carlyle, Anthony Loockwood & George Cubbins

Bokens handling: Lockwood & co. får ett uppdrag på en kyrkogård där de ska säkra en källa till ett gammalt illasinnat spöke. Men uppdraget går inte riktigt som planerat och ett farligt föremål stjäls från graven. Departementet för parapsykisk forskning och kontroll vill ha hjälp med att hitta föremålet innan det orsakar någon skada och tar hjälp av Lockwood & co. men även av deras fiender. Uppdraget utvecklas snabbt till en tävling om vilken av agenturerna som kan lösa fallet först.

Vad jag tycker: Deckare är ju egentligen inte min grej, men det här kan ju knappast kallas en vanlig deckare. Hela idén till den här serien är fullkomligt lysande och jag önskar att jag hade kommit på den. Fast det hade förmodligen inte hjälpt för jag tror inte att jag skulle kunna skriva en bok som den här der allt är så väl planerat och alla små detaljer har en betydelse. Språket har ett bra flyt som gör det lätt att läsa utan att man hakar upp sig på visa ord.

Jag är en sådan person som gillar ironi, det gör så många saker roligare, och i den här boken finns det gott om ironi. Framför allt George fäller en hel del ironiska kommentarer, ofta i pressade situationer.

De tre agenterna har en nära relation, samtidigt som de inte vet så mycket om varandra. I alla fall inte om alla. Genom hela boken ger det opålitliga spöket i burken Lucy hintar som får henne att börja tvivla. Vad är det egentligen som Lockwood håller hemligt? Vad finns bakom den förbjudna dörren på andra våning? Deras relationer är så perfekt.

P.S. Jag har precis kommit på att Lockwood är ganska lik Sherlock vilket är ännu en anledning att älska honom!

Bästa karaktären: Lockwood

Omdöme: Rekommenderar starkt!

Motsatsutmaningen: 21. En bok där huvudpersonen befinner sig i en mardröm