Den ihåliga vålnaden | Recension

Sidor: 414

Författare: Jonathan Stroud

Den ihåliga vålnaden är den tredje delen i serien om Lockwood & co. och vi får fortsätta följa Lucy, George och Lockwood. Det går äntligen bra för deras spökbyrå och de förgör spöken på ett löpande band. En fruktansvärd spökepidemi bryter ut och plågar London, men Lockwood & co. får inte hjälpa till och även när de tror sig ha lösningen på problemet så är det ingen som lyssnar.

Jag har gillat de tidigare böckerna i serien och tyckt att de har varit bra och den här var inget undantag. Boken blir aldrig långtråkig eftersom det alltid är något som händer. Så fort man tror att det är lugnt så hoppar ett spöke fram runt ett hörn.

Språket i boken har ett väldigt bra flyt. Är det någon som förstår om jag säger att den kändes mjuk att läsa? För det var lite så det kändes. Allt liksom flöt på och det var läsvänligt. Gillade också att det fanns många roliga liknelser och de beskriver bland annat en något skev rektangel som en skokartong någon har råkat trampa på.

Jag gillar också karaktärerna här i väldigt mycket. Jag vet att jag reagerade på det här redan när jag läste förra boken, men Lockwood är så otroligt lik Sherlock. Jag kan verkligen inte släppa att jag tror att Lockwood är baserad på Sherlock för de har så många hemligheter. Smarta, hemlighetsfulla, gör ett intryck på folk och kör sin väg trots att det inte ger så mycket till en början.

Det är också en ordlista längst bak i boken vilket underlättar då världen på ett sätt påminner mycket om vår, men när allt prat om spökena börjar så blir det genast mer avancerat. Alla olika sorters spöken finns listade och också annan spökvokabulär för den som inte är så insatt. Har inte använt den så mycket, men om man stöter på något konstigt eller vill veta mer om en speciell sorts spöken är den bra.

Den skrikande trappan | Samma bok, flera omslag

Nu är jag tillbaka med min några olika omslag och denna gången är det de engelska omslagen till Den skrikande trappan. Det svenska omslaget är ju ungefär samma som originalet i Storbritannien och det är så jag tycker att det ska se ut. Originalet i USA är också okej eftersom att motivet är samma, det är bara en annan som har gjort det.

Storbritanniens nya omslag gillar jag inte. Det känns alldeles för mörkt och känns som att det skulle passa bättre på böcker för en äldre målgrupp. (Målgruppen de har satt på serien är 12-15, men känner att det omslaget passar bättre för övre tonår).

USA:s nya har jag inte så mycket emot, men minns inte tillräckligt från boken för att faktiskt kunna avgöra om det har något med boken att göra eller inte. De båda originalomslagen minns jag dock att de föreställer en scen från boken.

Det finns dock en sak till som gör att jag gillar Storbritanniens origanalomslag mer och det är hur loggan för Lockwood & Co. ser ut. Jag gillar verkligen värjan som utgör ryggen på K:et och tycker det är synd att de har ändrat det på de andra upplagorna.

Vad tycker ni om de här omslagen? Lämna gärna en kommentar och berätta vilket du tycker mest om!

Den skrikande trappan | Olika länder, olika omslag

Idag, gott folk, är jag tillbaka för att jämföra bokomslag. Ett omslag förmedlar så mycket till läsaren utan att den är medveten om det och kan vara avgörande för om vi tar upp en bok eller inte. Så trots att man inte ska döma boken efter omslaget tror jag att det är lätt hänt och jag tycker att det blir så tydligt när jag jämför olika bokomslag till samma serie. Även fast jag vet att det är samma bok så blir jag mer sugen på att läsa vissa.

Om jag hade valt mellan de här fem omslagen så hade jag i alla fall inte valt Storbritanniens. Det är alldeles för mörkt och om ni frågar mig skulle jag inte säga att boken är så mörk. Både USA:s och Tysklands tycker jag är ganska intetsägande och säger inte så mycket om själva boken.

Då återstår alltså Italiens och Sveriges omslag. De är ganska lika och bilden på framsidan föreställer samma händelse, bara det att det är ritat av två olika personer. Jag gillar illustrationen på den svenska bättre för att jag tycker det Italienska ser barnsligare ut. Så det är tur att jag bor i Sverige, annars kanske jag inte hade läst den här boken och då hade jag missat något.

Vilket omslag tycker du mest om? Om det var fem olika böcker, vilken skulle du då välja att läsa? Lämna gärna en kommentar och berätta!

"I've seen worse thins in our fridge"

"Really? No"

"prettiness wasn't my profession"

Den viskande dödskallen

Antal sidor: 262

Författare: Jonathan Stroud

Originaltitel: The whispering skull

Serie: Lockwood & co. #2

Huvudkaraktärer: Lucy Carlyle, Anthony Loockwood & George Cubbins

Bokens handling: Lockwood & co. får ett uppdrag på en kyrkogård där de ska säkra en källa till ett gammalt illasinnat spöke. Men uppdraget går inte riktigt som planerat och ett farligt föremål stjäls från graven. Departementet för parapsykisk forskning och kontroll vill ha hjälp med att hitta föremålet innan det orsakar någon skada och tar hjälp av Lockwood & co. men även av deras fiender. Uppdraget utvecklas snabbt till en tävling om vilken av agenturerna som kan lösa fallet först.

Vad jag tycker: Deckare är ju egentligen inte min grej, men det här kan ju knappast kallas en vanlig deckare. Hela idén till den här serien är fullkomligt lysande och jag önskar att jag hade kommit på den. Fast det hade förmodligen inte hjälpt för jag tror inte att jag skulle kunna skriva en bok som den här der allt är så väl planerat och alla små detaljer har en betydelse. Språket har ett bra flyt som gör det lätt att läsa utan att man hakar upp sig på visa ord.

Jag är en sådan person som gillar ironi, det gör så många saker roligare, och i den här boken finns det gott om ironi. Framför allt George fäller en hel del ironiska kommentarer, ofta i pressade situationer.

De tre agenterna har en nära relation, samtidigt som de inte vet så mycket om varandra. I alla fall inte om alla. Genom hela boken ger det opålitliga spöket i burken Lucy hintar som får henne att börja tvivla. Vad är det egentligen som Lockwood håller hemligt? Vad finns bakom den förbjudna dörren på andra våning? Deras relationer är så perfekt.

P.S. Jag har precis kommit på att Lockwood är ganska lik Sherlock vilket är ännu en anledning att älska honom!

Bästa karaktären: Lockwood

Omdöme: Rekommenderar starkt!

Motsatsutmaningen: 21. En bok där huvudpersonen befinner sig i en mardröm

Den skrikande trappan

Antal sidor: 399

Författare: Jonathan Stroud

Originaltitel: The screaming staircase

Serie: Lockwood & co. #1

Huvudkaraktärer: Lucy, Lockwood & George

Bokens handling: När Lucy anländer till London är hon säker på att hon ska få jobb på en av stadens största spökagenturer. Istället hamnar hon hos Lockwood & co. den minsta firman i hela staden.

När ett jobb får ett katastrofalt slut sinar uppdragen och de har inget annat val än att ta sig an den farligaste utmaningen någonsin. Den skrikande trappan.

Vad jag tycker: En riktigt bra bok. Världen är så noggrant uppbyggd och allting hänger ihop. Den var också lite lagom kuslig på sina ställen.

Det är bra att det finns en ordlista med längst bak i boken för det finns många olika sorters spöken och andra ord som är bra att man kan hitta längst bak för att läsa vad de betyder.

Bästa karaktärerna: Lockwood & Lucy