Let it snow av Maureen Johnson, John Green & Lauren Myracle | Recension

Sidor: 332

Författare: Maureen Johnson, John Green & Lauren Myracle

Det här är en bok som utspelar sig i samma stad under samma jul, men tre olika berättelser berättas. Staden är Gracetown och den värsta snöstormen på 50 år härjar så att alla blir strandsatta.

En tjej hoppar av tåget som har fastnat i snön och går fram till den nattöppna restaurangen. Tobin, Greven och JP letar fram ett Twisterspel och ger sig ut i stormen på en kapplöpning mot tvillingarna Reston. Addie är förkrossad sedan hon gjorde slut med sin kille och nu måste hon hitta en minigris för att inte förstöra det med vännerna också.

Jag hade inte jättehöga förväntningar på den här boken men blev både positivt överraskad och besviken. Jag läste första delen som Maureen Johnson hade skrivit och blev positivt överraskad. Det var lite klyschigt som jag lätt tycker att det blir i amerikanska böcker, men plotten var bra och det var bra skrivit.

Sedan kom vi till John Greens del och förlåt alla som gillar John Green, men den var verkligen inte bra. Plotten var väldigt tråkigt och jag fastnade inte alls för hela den här köra-ikapp-i-en-snöstorm-grejen, utan tyckte bara att det kändes dumt och korkat. Det hela kändes ganska omotiverat och jag brydde mig inte om karaktärerna heller.

Sista delen blev lite bättre, men den var fortfarande inte lika bra som första delen. Början var väldigt tråkig, men det blev lite bättre ungefär halvvägs efter att hon var färdig med att sitta på sitt rum och sura och tycka synd om sig själv.

Förutom att boken typ bekräftade alla fördomar jag hade om amerikanska böcker (fantasy undanräknat), så gillar jag tanken med att det är tre berättelser som flätas ihop på slutet. Dock kändes hela grejen med att alla bara råkade hamna på samma café vid precis samma tidpunkt lite för mycket.