Safirblå | Olika länder, olika omslag

Idag har jag återigen suttit och tittat på massa olika bokomslag och den här gången till boken safirblå av Kerstin Gier.

Alla omslag har ju i alla fall gjort ett tydligt och bra jobb med att hålla sig till färgen. Alla är blå men det är också mycket samma nyans av blå vilket gör att det ser mer enhetligt ut.

Om jag bara hade gått på omslagen när jag skulle välja vilken bok jag skulle läsa så hade jag nog inte valt varken den engelska, franska eller italienska. Jag förstår inte varför de envisas med dessa människor på bokomslagen. Det finns bara en bokserie där jag gillar det och det är Cassandra Clares böcker.

Det svenska omslaget är jag inte heller så förtjust i. Jag tycker att det är lite för tråkigt och saknar liv. Det har däremot det norska vilket gör det mer intalande, men det känns nästan som att det är för mycket liv och ett lite för mörkt omslag så det stämmer inte överens med boken så bra.

Första gången jag såg originalomslaget (det tyska) så verkligen hatade jag det, men jag börjar gilla det mer och mer ju längre tiden går och tycker faktiskt att det är helt okej nu.

Så summan av kardemumman är att jag egentligen inte gillar något omslag jättemycket även om jag börjar gilla det tyska omslaget mer och mer, men tillsammans ser omslagen så mycket snyggare ut och det blir så enhetligt att se dem tillsammans när färgnyansen är samma.