Verarnas drottning | Recension

Sidor: 352

Författare: Joseph A. Davis

Verarnas drottning är den andra delen i serien Markus av Trolyrien. Kung Josua har utropat den unga kvinnan Diomeda till tronens arvtagare, men det togs inte emot bra och nu har hon drivits i exil. Även kung Albrak är på flykt undan greve Stronius Pärlehand som har tagit över makten i riket.

Albrak träffar verflickan Ilasa och efter att ha räddat henne från anfallande monster följer hon nu med som hans personliga tjänare. De blir alla tre kallade till kréernas land, där matriarken vill tala om Valariens framtid.

Både Albrak och Diomeda gör anspråk på tronen, men den kampen måste de lägga åt sidan för om de ska få bort Pärlehand först så måste de hjälpas åt.

Boken blandar allvar och humor på ett väldigt bra sätt och ibland kommer det så klockrena repliker att man nästan inte kan låta bli att skratta. När de kom fram till kréernas land så blev det till exempelt väldigt intressanta kulturkrockar.

Det som jag tycker är alldra bäst med den här boken är att det påminner så mycket om den verkliga världen och det som är vardag för oss trots att det är i en helt annan värld. Det finns kultur, religion och politik och det finns åsikter om det. Karaktärerna tycker någonting om de olika delarna i samhället, precis som vi gör i verkligheten och det gillar jag. Tycket att det ofta missas i böcker men det tillför så mycket mer dimension till hela världen, framför allt när det är fantasy.

Markus av Trolyrien kommer inte in förrän ganska sent i boken och ärligt talat så känns det inte som att han fyller jättemycket funktion i just den här boken. Det känns lite som att han är där bara för att han ska vara det. Det är tydligt varför de hämtar honom från början, men när allt vänder sen så känns det som att han inte behövs. Det var dock ett kärt återseende när han träffade alla igen och det var lite mysigt att läsa.

Världen är som jag nämnde när jag hade läst Markus av Trolyrien väldigt välbyggd. Det är inte mycket i den världen som är som i vår värld och det gör också att det kan kännas lite konstigt om det kommer in något lite för vardagligt uttryck ibland. Det var också jättespännande att få veta mer om hur verarna levde.

Hur som helst så är jag nöjd med boken och den slutade på ett sådant sätt att men blev nyfiken och ville läsa nästa. Men vi går inte lottlösa, den tredje boken kom i slutet på september så vi kan få reda på vad som händer härnäst.